Ett första närmande till grönsaker.

Efter en månads inkörning på barnmat gjord på frukt kom idag eldprovet - grönsaker! Som vegetarian kände jag förstås stressen, klart dottern måste gilla grönsaker. Särskilt som maken är köttslukare. Alla fruktpuréer har slukats av en barnamun stor som mammas knytnäve, från allra första smakprov. Efter noga övervägande vid matbutikens enorma barnmatsutbud bestämde jag mig för Sempers Majs och potatis. Tycker överlag att Semper har bra barnmat och ett stort utbud för den som verkligen vill variera utbudet. Har även använt Sempers mjölkersättning och varit jättenöjd, dvs dottern har druckit det utan protester.



Till en början gick allt som smort- lillkajan slukade moset som maken matade henne med. Men så efter 5 eller 6 skedar kom fnysansiktet fram. Och sedan kom samma scenario som under sommarens försök att få dottern att dricka vatten -rynkat ansikte och låtsaskräkningar. På sätt och vis förstår jag henne, moset smakar inte alls som de fruktmoser hon är van vid. Snarare som torr potatismos. Hur kul känns det liksom? Visst, med lite lirkande och trugande fick dottern i sig ett tiotal skedar till men det var utan större glädje och med låtsashostningar mellan varje sked.
Hm, nytt försök i morgon. Fast kanske en annan grönsak.